Erzberg Hare Scaramble

Idag var det finalen Erzberg Hare Scramble som gick av stapeln. Det blev en riktigt jobbig historia som slutade med att jag hamnade på plats 324. Jag var inte riktigt nöjd med hojen och fick till en början inte ner effekten i marken för att smidigt kunna ta backarna. Efter ett tag så fick jag till backkörningen men en KTM 530 är inte alltid så lätt och smidigt som man skulle kunna önska.

En bit in på banan började hojen läcka bensin. Jag lånade ihop lite verktyg och plockade isär delar av förgasaren för att fixa läckan. Det visade sig att det var dräneringen av förgasaren som läckte. Jag gjorde rent så mycket jag kunde men det läckte fortfarande. Eftersom inte skruven på förgasaren tätade som den skulle så vek jag ihop dräneringsslangen några gången och satte på två buntband för att det skulle bli tätt. Det funkade och jag kunde köra vidare men det tog säkert en halv timme med allt fippel.

Mellan checkpoint tre och fyra började det bli riktigt svårt. I skogen gick banan uppför en 50 grader brant backe med lera och rötter. Det säger sig självt att man inte kan köra uppför en sådan backe. Jag teamade därför ihop mig med två tyskar och vi hjälptes åt att bära upp en hoj i taget. Det funkade till slut och vi kom

igenom skogen.

Efter checkpoint fyra började det bli riktigt svårt. Branta backar och lera fick mig att totalt gå in i väggen. En bra bit efter checkpoint 4 så kom jag åkande på ett lättare parti och då tänkte jag för mig själv att om det är någon mer svårighet innan checkpoint 5 så kommer at aldrig dit. Just då kom jag fram till en 70 meter hög och brant backe som man kunde ta 5 meters sats för att komma uppför. Då hade jag 15 minuter kvar innan tävlingen skulle blåsas av. Jag satte mig då i RedBull tälten längst ner i backen och tog en RedBull och väntade i 10 minuter för att samla dom sista krafterna. Jag vista att jag bara hade en chans satsade järnet och kom uppför backen och klarade av checkpoint 5 men en minuts marginal.

Så här efter tävlingen så känns det lite tomt.

I depån var det också tomt på hojar och bilar men det såg ut som en soptipp när alla hade åkt därifrån.

Känslan i kroppen är att detta var inte sista gången jag försökte klara av denna galna tävling.