Ronnie lever men knappt. Ringde vid mål med smärta så det kändes ända hit. Låter exakt som när jag fått axeln ur led ett par gånger, dvs som ett hugg varje parering och armen oduglig. Spenderat dagen med att kämpa igenom sträckan. Fyfaaan asså. Hoppas nu på ett mirakel, för detta kan inte funka länge. Samtalet bröts, men vi hörs säkert senare. Nu var ändå ingen bra tid för vår underdog. Religiösa; börja be.
http://soe.se/foto/2011dakar/110109%20bodinger.mp3
/Calle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar